Värme och material?

Sammanfattning.

När man har svårt att få av locket från en glasburk ska man spola varmvatten på locket så att det med hjälp av värmen vidgas. Värmen gör att materialet vidgas och det gör alla ämnen som blir varmare. Olika ämnen vidgas dock olika mycket så metallen vidgas mer än glaset och därför lossnar locket från burken lättare då metallen vidgar sig mer än glaset när det värms upp.

Andra exempel är att elledningar hänger slappt på somrarna och är helt raka och sträckta på vintern och det beror på att materialet i ledningarna vidgas av värmen på sommarn. Broar har till och med stålrullar så dom ska kunna röra sig utan att fästena ska brista. Sen fins det Armerad betong som är järnrör som fått betong mellan sig och runt om sig och dom materialen funkar bra ihop eftersom dom vidgas ungefär lika mycket vid värme och krymper nästan lika mycket vid kyla och därför blir denna kombination av två olika materia ett perfekt och hållbart material.

När vi använder ett strykjärn vill vi gärna kunna reglera värmen eftersom olika material i våra kläder tål olika mycket värme. Så i själva strykjärnet sitter en bimetall som används som en termostat kan man säga. Bimetall = två sammanpressade metaller. Bimetallen sluter och bryter den elektriska kretsen så när järnet håller på att bli för varmt åker bimetallen tillbaka för att stänga av värmen en stund och sedan åker metallen tillbaka för att sätta igång värmen igen innan järnet blir för kallt.

Qviksilver eller numera färgad sprit som vi använder i våra termometrar är också exempel på material som vidgas eller krymper i olika temperaturer. Som talat om vill molekylerna ha mer utrymme och därför fyller också vätskan mer av behållaren för att molekylerna vill ha mer utrymme vid högre temperaturer. En annan termometer fungerar lite som bimetallen i strykjärnet fast bimetallen i detta fall rör sig bara lite efter temperaturen och när den rör sig överförs rörelseenergin till en visare som visar på den utsatta temperatur-skalan antalet grader.

Anders celsius som kom på celsius gjorde sin skala efter sitt tycke att man ska ha två fixpunkter som är detsamma som två fasta punkter så därför gjorde han celsius skalan 100 till 0. Då 100 grader celsius var fryspunkten för vatten och 0 för kokpukten. Skalan ändrades dock snabbt och ser iut som den gör idag att kokpunkten är hundra grader och fryspunkten är noll grader för vattnet. Så Anders Celsius utgick efter vattnet när han gjorde sin skala.